Hej på er!

Ett kort inlägg bara. Hade styrketester på återbesöket på sophiahemmet i tisdags, vilket gick väldigt bra. Sjukgymnastens första kommentar var dock: "ja så nu är det lite mer än 8 månader sedan operationen, då har du precis börjat jogga va?".. Heheeee, njaaaa! Blev lite chockad av det hon sa, men förklarade situationen och vart ombedd att ta det lite lugnt. Men knät känns ju sååå bra! Det enda jag egentligen tänker på är vilka kamper jag väljer att ta på planen. Kommer aldrig någonsin dubbla någon bakifrån igen. Aldrig.

Men testerna och allt såg bra ut, och läkaren var väldigt nöjd, så ja.. Jag är glad!

Igår skickade Chribba kontraktförslaget från Solna också, så nu ska jag skriva på det. Shit, vad knäppt. Jag som trodde att den här säsongen skulle gå åt skogen också.. Tack och lov för att jag hade så bra förutsättningar för den häe operationen, för att allt har gått så bra, för att jag har gett det allt jag har, för att eddie har bromsat och kontrollerat mig, och för att knät känns helt fantastiskt.

Nu börjar min framtid.

Igår fick jag en känsla i kroppen jag inte upplevt på en väldigt, väldigt lång tid. Ren lycka! Jag blev bara så lycklig över allt, och det har hållt i sig. No worries. Hade nästan glömt hur det kändes, eftersom det senaste året bara varit ett långt, oändligt mörker.

Men med världens mest fantastiska resa i bagaget, ett knä som låter mig göra det jag älskar mest, en familj och vänner som är de bästa man kan önska sig, med alla småsaker som lyfter mig hela tiden, så kunde jag inte må bättre nu. Har så ljusa grejer framför mig, och hoppas jag kan fortsätta må så här bra. Livet är fantastiskt ibland.

Puss på er!