As he goes left, and you stay right
God kväll mina vänner!
Nu är det vecka sen jag skrev igen, jag vet, förlåt.. Men en uppdatering i veckan är bättre än ingen alls i alla fall!
Matchen i lördags mot Uppsala vann vi, yeeey. Vi började väldigt klent, dom ledde till och med med 20-11 efter första perioden, men vi skärpte till oss och spelade stundtals väldigt bra basket (även om det finns mycket att jobba på inför matcher mot de bättre lagen), och kunde tillslut vinna med 70-41. Dom gjorde alltså hälften av deras poäng i en quarter, men sedan tog det stopp. Jag hade en ganska bra match också. Det kan alltid gå bättre liksom, men insatsen var väl godkänd. Kul med vinst!
Papi och Theresa hade kört ner från Sundsvall för att kolla också, plus att oliven var där, så det var både roligt att träffa dom och att dom fick se en match där vi faktiskt var bra och vann!
Efter matchen sov jag över hos Oliven, så vi gick och köpte varsin kycklingrulle och satt i hennes säng och pratade hela kvällen. Typ 5 timmar, haha. Men så går det när man har miljoner saker att prata om för att man inte ses lika ofta som man brukade. Vi satt och kollade igenom albumet från asienresan också, snart dags igen, wiiiie!!! Längtar så mycket!!!
På Söndag morgon klev jag upp vid nio och tog bussen in till centraltationen, pendeln till solna, tvärbanan till sundbyberg och buss till bromma flygplats. Haha, låter krångligt men det gick rätt fort faktiskt. Jag mötte upp resten av laget där som sovit i Täby. På morgonen hade dom varit på karolinska sjukhuset och hälsa på en bekant till alberto; Mats Levin (basketlegend från solna dessutom, de flesta som spelar basket vet vem han är). Hans dotter på 8 år har nämligen Leukemi och har bott på sjukhuset sedan i somras. Hon har haft över 40 graders feber 2 månader i sträck, och läkarna hittar inte vad det är för fel. Så laget skulle åka dit för att visa sitt stöd. Jag tror att det var rätt bra att jag inte följde med, för jag hade bara börjat gråta, och jag tror inte det hade varit så där jättebra inför henne och hennes familj.Dom har det nog tufft att försöka hålla humöret uppe redan.
De la upp en bild som laget knäppt med henne i vår grupp, och hon orkar knappt le på bilden stackarn. Så när jag pratade med alberto om detta på flygplatsen började jag ju såklart gråt i alla fall, även fast jag inte var där.. JAsg var dock inte ensam om det, tror de flesta tyckte det var väldigt jobbigt. Usch, livet är så orättvist ibland. Jag hoppas verkligen att det går bra för lillan.
Vi kom hem relativt tidigt på söndag, så jag och Elsa åkte och såg div.1 matchen i Torvalla och sedan drog vi med oss Elin till BBQ Garden (en asiatisk restaurang) och käkade buffé. För 200 kr. Meeen, det fanns verkligen huuuur mycket som helst. Salladsbuffé, sushibuffé (för den som nu äter det), thaibuffé, grillbuffé där man får plocka ihop sina egna ingredienser som dom sedan grillar åt en, efterrättsbuffé OCH mjukglassbuffé! Behöver jag säga attt vi åt ihjäl oss? Vi satt där från att det öppnade, tills att det stängde. 17-21 alltså. Har man betalat 200kr så ska man fasiken äta också, haha! Inte ett problem. Efter hundra tallrikar mat, när man verkligen var proppmätt, gick det ändå ner massa massa frukt, lite morotskaka och tre mjukglassar. Jag rullade hem sen.. men lätt värt!
Måndag, tisdag onsdag var det jobb som gällde. Dom gjorde en gästens väg på onsdagen och jag fick massa beröm av distrikts- och regionschef för min monter. "Den finaste dom sett" om jag ska citera. Väldigt roligt att få höra!
Jag tränade nästan hela träningen i måndags innan jag åkte på en lårkaka. Försökte på tisdagen också, men hann bara köra en halvtimme innan jag fick kliva av där också. Är bara väldigt småskadad.. Nu är ju lårkakan ifs borta, men annars har jag fortf ont i mina nedre magmuskler på vänster sida. Eller snarare vid höften/ljumsken. Fick en smäll i matchen mot mark (vet inte om jag skrivit det här, har dåligt minne..) och nu är det som om jag har fått en sträckning där inne. Eller bristning kanske? Gör svinont när man tar där i alla fall, och när jag gör vridmoment med höften. Fick en knuff i Uppsalamatchen också, så har haft ont i ländryggen, men det börjar försvinna nu, tack och lov. Och sedan åkte jag ner i golvet rejält i lördags och landade på armbågen så den blev helt blå. Och nu gör den ont, som fan. Inte när jag trycker där, men när jag rör eller drar i huden på armbågen bränner det och ilar i hela armbågen. Tror typ jag krossat nånting där inne.. fast det gör inte ont när jag tycker, utan bara när jag typ gnuggar den? fett skumt. Aja, jag läker väl. Är lite orolig över ljumsken/höften dock, får hoppas det blir bättre snart..
I Onsdags kväll var vi träningslediga eftersom det var mässa i hallen, så då kom min kärlek hit. Jag var ledig från jobbet på torsdag och han tog ledigt från sitt, så han var här onsdag-fredag. Vi bara myste på och umgicks, tränade lite däremellan också. Saknar honom jämt. Det känns som om det var jättelängesen vi sågs, även fast det inte var det, så det var skönt att han kom hit. Distansförhållanden är fan inte roligt, men vi kämpar på.
Idag har jag jobbat och sovit och tränat och åkte och käkat kebeb med elsa efter träningen. Skönt att man tassar runt på stan en fredagkväll, svettig och i mjukisbyxor liksom. Så vi jobbar. Ingen bryr sig.
Imorgon bitti flyger vi till visby och lirar där kl 16. Också lite av en måstematch. Den sänds live kl 16.00, så gå in på visby ladies hemsida och klicka er in på matchen ifall ni vill se den!
Nu måste jag sova, viktig dag imorgon.
Puss på er!!
