God kväll!

 

Jag har inte skrivit ett inlägg sedan 2 september, men livet här nere har inte gått som planerat så jag har inte varit jättesugen på att skriva nånting.

 

Papi sålde huset (vårat älskade hus, mitt barndomshem, som vi totalrenoverat och som blivit sååå fint, med miljoner minner från hela livet.. behöver jag säga hur mycket jag har grinat över detta?) och fick massa pengar över, så han köpte en macbook åt mig i julklapp! I och med det lovade jag att jag skulle börja blogga igen, så jag ska försöka ta mig några minuter varje dag. 

 

Läste igenom senaste inlägget precis och insåg att jag svävade på små rosa moln där i början av september. Men jag kommer ihåg hur jag kände då, hur motiverad jag var och hur bra allting gick. Det har ju tvärvänt kan jag säga..

 

Jag orkar inte gå in på detaljer, för då slutar det med en hel novell.. Men basketen går inte alls som jag vill att den ska göra, och då fallerar hela min vardag. Jag lämnade ju allt jag hade uppe i Sundsvall för att åka hit och göra det jag gillar bäst, men när det går dåligt... då känns allting dåligt. Och hur mycket man än kämpar och sliter så verkar det inte synas, hur mycket man än offrar så får man ingenting för det.. Medans vissa bara glider på nå jävla bananskal, och inte alls är kvalificerade för den uppgift de tilldelats, men det verkar inte alls läggas märke till?! Usch, jag får ont ändå in i själen. Basket är mitt liv, men det är en jäkla uppförsbacke nu... Motivationen sviker, och det känns inte alls roligt att gå till träningen, när man sliter mest av alla utan att få nånting för det. Jag har aldrig haft en tanke på att ge upp, absolut inte! Men när det såg så ljust ut i början av säsongen, jag blev lovad massa saker som inte uppfylldes, jag hade så fruktansvärt höga krav på mig själv och fick aldrig chansen eller förtroendet att bevisa min kapacitet, när det känns osm om man inte blir sedd för allt man ger, då får sig motivationen en ordentlig smäll. Nu har det dock kommit till ett stadie där jag slutat bry mig.. just nu får jag försöka fokusera på vad som får mig att utvecklas och gå framåt istället för att försöka jaga speltid (som var det jag strävade efter hela första halvan av säsongen).

Min inställning har alltid varit, och kommer alltid att vara; att om du ger 100% i allt du gör, så kommer du vara den som vinner på det i längden. Visst, det är precis vad jag gjort hittills, men ibland förstår jag inte coachens filosofi utan förvirrar mig själv, bryter ner mig mentalt för att jag inte förstår, försöker mig på saker som jag absolut inte kan osv.... och även om jag gör detta till 100% kommer det aldrig skjutsa mig framåt som basketspelare. Mitt fokus nu är att göra så gott jag kan, fokusera på de aspekter jag behöver utveckla, försöka bortse från allt det negativa jag känner kring basketen och ta mig igenom den här säsongen med ett gäng nya erfarenheter jag vänt till något bra. Ge allt du kan, jämt, för Din skull!

 

Kom just ner till Sundsvall efter en veckas julledighet. Har grinat en del, eftersom jag inte trivs här för tillfället. Saknar min familj och mina vänner, alla som får mig att må bra uppe i Sundsvall. Här har jag verkligen inte tid för nånting.. Jag kliver upp 4 varje morgon och jobbar 5.30-14, sedan måste jag åka hem och sova för att orka med träningen som slutar tidigast kl 20, kommer hem från träningen vid 21 och då är det bara att duscha, käka och sova. Finns 0 tid till något annat alltså.

 

Jaja, ska sluta vara deprimerande.. Kan ta en liten review av mina dagar i Sundsvall. Åkte bil hem med josefin i lördags! Har träffat både Erik och Pontus en massa, gått på bio och fikat med oliven, förfestat med henne, Emelie och Fredrik på Juldagen samt spelat kort och haft frukostdate med henne, hanna och nanna, käkat pancakes med kimmy, lirat basket med småttingarna och tagit välförtjänta sovmorgnar! Firade lilla julafton med pontus och hans familj, så vaknade upp där på julafton, drog med mamsen till gymmet (har för övrigt tränat varje dag när jag varit hemma, träningsvärk konstant, precis som det ska va) och sedan åkte vi och firade jul hos faster med hela tjocka släken. Fick så mycket fint i julklapp, dom skämmer bort en så mycket! Nog för att jag tycker det är viktigast att alla får vara tillsammans på julafton, det är det jag uppskattar mest. Har inte träffat papsen nåt eftersom han och Theresa lever lyxlivet i Karibien (5 veckor), så dom får jag väl träffa om ett tag, 29375290 nyanser brunare!

 

Så trist att en vecka kan gå så fort. Det är verkligen fantastiskt att komma hem och få träffa alla man tycker om. 

Nu jobbar jag tisdag, onsdag och torsdag, sen Springer jag till tåget och kommer upp till sundvall igen kl 18 på nyårsafton. Vet inte än om jag åker ner 1a eller 2a, men det återstår att se. Sen dröjer det många månader innan jag kan komma hem igen... Suck.

 

 

Nä, nu är det läggdags här. Godnatt på er!