Tjenixen!

Hoppas ni alla hade en fin midsommar och stt ni inte frös ihjäl. Fleecetröja och myggdödande brukar ju dock vara standard på midsommar, om det nu inte regnar det vill säga.

Vi påbörjade vår midsommar uppe i Page (stad i norra Arizona) där vi klev upp kl 6.30 för att bege oss mot Antelope Canyon. Det är som en grotta under jorden (som dock släpper in ljus) med massa fina färger och former, väldigt populärt för turister givetvis. Ca 5000 människor besöker den varje dag.

Så vi åkte dit, köpte biljetter till en tur (man får inte gå ner utan guide) och tassade ner i grottorna med ett gäng andra människor. Vi knäppte extremt många bilder, men efter varje krön kom det en plats finare än den förra. Så efter en 2h rundtur nere i grottorna åkte tillbaka till motellet och packade ihop oss.

 

 

 

 

 

 

 

 

Nästa stopp på vägen är Austin, en 18h lång bilresa från Page. Så planen var att dela upp det på två dagar. Halva sträckan igår och halva sträckan idag!

1,5h från Page fanns det ett litet reservat i öknen där det gick att se bevarade dinosauriespår. Olivia hade googlat reda på det, så vi stannade där och fick en liten rundtur på 15 minuter. Sjukt coolt att det finns kvar efter flera miljoner år.

 

 

Efter det väntade en massa körande. En maaassa massa körande. Vi hade bestämt oss för att klippa hela delstaten New Mexico och sova i Clovis, en stad precis på gränsen till Texas. Gpsen vi har räcker nämligen bara över de delstater vi varit i hittills, och från och med Texas måste man ladda ner en ny karta. Snackade lite med pappa ang hur vi skulle göra det, men det gick tydligen inte att fixa. Så vi körde så långt det gick med hjälp av gpsen, och sen får vi klara oss med kartor därifrån. Man är så bortskämd med den nu, så det blir lite knepigt att klara sig utan, men det ska nog gå bra.

Vi stannade efter halva vägen och käkade på donken. Hamburgare, surprise. Haha. På vägen därifrån var det sandstorm.. svinläskigt. Det var som ett moln av sand, och blåste ordentligt. Det var massa saker som flög upp på vägarna, så det var rätt otäckt att köra i. Som tur var lugnade det ner sig efter några kilometer, och därfirån var det jättebra väg, så resten av resan gick bra.

Så, tanken var att vi skulle ta in på ett motell, sova, och sedan bara gasa vidare resterande timmar idag. Men (såklart) så var det nån musikfestival samt någon baseball-turnering i stan, så de flesta motellen var fullbokade. Ingen är förvånad, såklart att det ska vara något i stan precis när vi kommer dit och bara ska övernatta. Men efter att ha irrat omkring ett tag och kollat in ett antal olika motell hittade vi ett som hade ett rum ledigt. Inte så fancy, men det fick duga. Deras wifi funkade extremt dåligt, så jag kunde inte lägga upp något inlägg igår, det är därför jag skriver nu.

Något som var sjuukt irriterade var att gatan med alla motell (som var väldigt väldigt lång) gick parallellt med ett tågräls. Och så fort tågen åkte förbi tutade dom högt som fan, länge, och upptepade gånger. Man fick hålla för öronen om man stod utomhus. Så det var inte det lättaste att sova när ett tåg åkte förbi pch tutsde var och varannan timme.
Oliven frågade i receptionen när vi checkade ut varför varje tåg tutar, och det är tydligen lag på att dom måste göra det när dom korsar en överfart, trots att det finns bommar. Gör dom inte det kan dom bli stämda på massa, massa pengar. Låter helt knäppt, men så var det iaf. Väldigt dumt.

I morse passade jag på att kliva upp tidigt och åkta till ett gym jag letat reda på igårkväll. Det var ju några dagar sedan jag var där, så det var på tiden! Hade böj på schemat, och senast jag gjorde det var väl i början av mars nån gång (innan fotskadan) så jag kunde knappt lyfta nå vikter alls. Sen var jag helt skakig i benen efter fyra set. Haha, fööör dåligt. Menmen, det är bara att bita i det sura äpplet och börja om från början med böjen.

Jag var tillbaka vid 9.30, så då käkade vi frukost och packade in oss i bilen. Försökte kolla upp med hjälp av telefonen hur vi skulle ta oss till Austin och fick utskrivna papper av dom i receptionen, så förhoppningsvis hittar vi vart vi ska. Vid halv elva kom vi iväg. 7 timmar to go innan vi är framme, hejaheja!

------

Nuuuu är vi äntligen framme, efter en del om och men. Jag knappade ju in Austin på gpsen i min telefon, och insåg att den fungerade via mina platstjänster, så vi följde ju den! Problemet var vara att den ju ledde oss till Austin, inte till hotellet vi skulle bo i i Austin. Emelie hade dock tagit screen shots på en vägbeskrivning till hotellet, så vi tänkte att det kanske skulle lösa sig ändå. Det gjorde det inte riktigt.. först körde vi fel från motorvägen, så vi fick åka tillbaka upp på den. Sen letade vi efter en avfart south, men hittade bara east/west. Vi åkte dock av där och tänkte att south kanske skulle komma efter ett tag. Men det var gatunumren som ändrades och inte vädersträck.. så efter stt ha kört i fyrkanter, upp och ner längs gator och varit inne i något villakvarter och irrat, så vi bestämde oss för att åka tillbaka över motorvägen till andra sidan och leta där. Det var dock fortfarande samma vädersträck. Så efter ännu ett villaområde och lite mer irrande stannade vi och frågade en snubbe om vart highway 35 south, avfart 32 east var. Så kollade han lite uppgivet på oss och förklarade att vi kört vid fel motorväg. Så gav han oss en vägbeskrivning till den motorvägen, mer visste han inte. Så efter att vi kört tvärs igenom hela staden och korsat ungefär 20 gator så hittar vi motorvägen, men dock ingen påfart. Vi visste inte heller om vi skulle norr eller söderut, med tanke på att vi inte visste hur länge vi borde ha kört på motorvägen då emelies beskrivning bara sa "sväng efter 4,7 km". Men vi chansade på att vi skulle söderut, för det såg inte så långt ut på min karta. Så vi körde längs motorvägen ett tag och tänkte svänga in på den, men fastnar vid ett rödljus. Så mitt i vära diskussioner om vart vi ska, tittar jag upp till vänster och på andra sidan vägen står "days inn". Så jag i princip skriker "DÄR ÄR DET", men vi blir lite tveksamma på att det faktiskt är där då vägbeskrivningen lät lite mer komplicerad. Men vi kör lite ottillåtna filbyten och svänger in på days in trots att man inte får köra åt det hållet, och det visade sig ju att det var där. Haha alltså, vilket flyt.. om jag inte hade tittat upp just då så hade vi troligtvis fortsatt in på motorvägen och irrat på ett tag till.

Det var lite svårare att hitta utan gps än vi trodde. Men nu ska det nog gå bra, om vi bara knappar in rätt adress i min telefon på en gång.

Nu har vi irrat runt lite till så här på kvällskvisten och letat ett pastaställe som
Inte fanns. Så det slutade med stt vi tog med oss en pizza hem och käkade. Det är ett gäng trötta själar som sitter här nu, efter 18 timmars bilresande genom 3 stater på 2 dagar. Dags att sova. Imorgon ska vi ut och lära känna Austin!