Halloj! Idag har vi tagit oss an Tongariro Alpine Crossing - en vandring över en aktiv vulkan (Mt Tongariro) med multipla kratrar. I början av vandringen går leden längs foten av Mt Ngāuruhoe (Mt Doom i sagan om ringen) som även den är en aktiv vulkan. Vandringen är 19,4km lång med en stigning på drygt 1000m och är rankad som Nya Zeelands bästa 1-dagarsvandring. 

Vi tog oss med bil till målgången av vandringen där vi parkerade och sedan åkte med en 8.00-shuttle till ledens början. Inte ett moln på himlen och en magisk start på dagen. Varmt och svettigt initialt med en lätt stigning kring gräs och buskar, för att sedan övergå i brant berg och vulkanlandskap med svarta stenar, grus och inte en levande växt så långt ögat kunde nå. Ju högre upp vi kom desto mer tilltog blåsten, och när vi var ca 30 min från toppen blåste det in rejäla moln. Från en varm och klar dag med flera kilometers sikt blev det helt plötsligt iskallt, storm och dimma som gjorde att vi bara såg några meter framför oss. På toppen var vi tvungna att luta oss mot vinden för att inte blåsa av berget. Aldrig varit med om liknande. Så någon utsikt där uppe var det absolut inte, det var som att stirra in i en tjock vägg av dimma. När vi äntligen vände neråt var det via en brant backe med lös sand, vilket var som att åka skridskor ut för ett stup. Det var bara att försöka glida bäst det gick och be till högre makter att blåsten inte skulle skjutsa oss över kanten. Halvvägs ner lättade dimman något och två färgglada sjöar uppenbarade sig från ingenstans vilket framkallade ett "åååh!!!" från alla stackare som för sitt liv försökte ta sig ner från berget. Så det var ju trevligt att vi fick någon form av sikt iaf.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Därefter gick vi ner i en krater och vidare upp på ett ny topp där det tyvärr fortsatt var väldigt dålig sikt och stormvindar utan dess like. Då vi började gå neråt och kom in under molnen fick vi dock äntligen bättre väder och kunde njuta av utsikten. Solen var sedan fortsatt vår vän och värmde oss under vägen ner vilket var välbehövligt efter istiden vi fick uppleva på toppen.
 

 

 

 

 

 

Oavsett väder var det en väldigt häftig vandring. Vi konstaterade att det var tur att vi i alla fall inte vandrade igår då det var 10 grader och regn, för det hade varit fruktansvärt.

I jämförelse med Roy's Peak var den betydligt trevligare att gå också, inte alls lika mycket uppför hela tiden. Här var det uppför i partier, sedan kom vi till en platå där det blev platt ett tag, sedan ny stigning osv. Mycket behagligare. Pga vinden hade vi inte stannat och ätit dock, utan endast tryckt i oss frukt och nötter under tiden vi gick. Så när distansen började närma sig 16km kändes det både i benen och i magen att turen gärna fick vara över snart.

 

 

5,5h och 32k steg senare var vi framme vid bilen och fick äntligen äta vår lunch. Nu ligger vi i sängen trots att klockan endast är 16.30, men energin är slut. Väntar på att en tvättmaskin ska bli klar och sedan ska vi försöka leta rätt på någong middag från de hela 3 matställena de har i den här lilla byn.

Tack för idag, slut för idag.